kim och vän
som lustiga avatarer.
Avatar-day
Denna dagen kommer jag minnas om 67 år. Det var dagen då jag snöade in på avatar. Och för att fullända dagen skapade mig ett eget alter ego, hon kommer här.
idag har...
Kolla varifrån!
idag har jag lekt rita avatar.
min nya...
Kolla varifrån!
min nya frilla
Ohooh here she comes, godmorron
Helsicke vilken nattuggla jag har blivit. Jag har nog dessvärre lyckats vända på dygnet, med enda skillnaden att jag inte sover bort dagarna. Så jag borde va trött när det är sovdags men icke. Så inatt satt jag och lekte med dator och lyssnade på den här dängan på repeat:
Den är mycket fin och känns American Psycho.
Vid halv 6 somnade jag tillslut med Taps på datorn och hund i famnen.
Igår när vi bilade upp till Åmål fick jag en religiös upplevelse när jag såg naturen. 2 minusgrader, fullmåne och en massa träd som såg ut att vara doppade i frost. Fint. Till det lyssnade jag på The Downward Spiral, menneh; plötsligt fick vi tvärstanna eftersom ett bilvrak stack ut i vägbanan. Jag blev rädd och skulle till att sänka min bullrande industrimusik, istället råkade jag vrida på högsta volymen och mitt hjärta dog.
Fin dag idag. Sol och frostigt. Ut.
Den är mycket fin och känns American Psycho.
Vid halv 6 somnade jag tillslut med Taps på datorn och hund i famnen.
Igår när vi bilade upp till Åmål fick jag en religiös upplevelse när jag såg naturen. 2 minusgrader, fullmåne och en massa träd som såg ut att vara doppade i frost. Fint. Till det lyssnade jag på The Downward Spiral, menneh; plötsligt fick vi tvärstanna eftersom ett bilvrak stack ut i vägbanan. Jag blev rädd och skulle till att sänka min bullrande industrimusik, istället råkade jag vrida på högsta volymen och mitt hjärta dog.
Fin dag idag. Sol och frostigt. Ut.
More movies
Hm! Ekorre på skansen
samt love och anka
samt love och anka
Tylösand - the movies
Hej! Här kommer ett par filmer, där jag talar nasalt vid havet.
Hemma från Tylösand!
Åh, det har varit en underbar långhelg vid havet. Vi kom ner på torsdag och bekantade oss med den väldigt fina lägenheten. Vi drack varsitt glas vin och begav oss sedan till Gessles lilla hotell som låg ett stenkast från lyan. Vi åt helvetiskt lyxigt. Sedan gick vi ned i baren och tittade på fulla konferensmänniskor och log åt hur deras sociala hierarkier ändrades i takt med att alkoholen slank ned i deras strupar.
Men även vi blev packade, fast det hindrade oss inte från att dundra ned till havet i beckmörker. Såg inte ett skvatt där man gick över höga sanddyner, vilket resulterade i att jag ramlade ett par hundra gånger. Men roligt var det.
Tja, resten av helgen ägnade vi oss åt att slappa, dricka vin, gå till hotellet igen, vara vid havet (såg inte några dödar fiskar), sova länge och titta på svensk film. En dag gjorde vi förresten vegetariskt julbord med köttbullar från scratch. Göttigt.
Hej.
This is my promise
Jag är en usel bloggerska. Är det något jag avskyr mer än göteborgsväder så är det dåligt uppdaterade bloggare. Så från och med snart blir det mer liv i lådan härifrån.
Herregud. Marilyn Manson på fastande mage och snus/folkölstinnt sinne är så övertrist.
Men Roland i Andra Avenyn har tydligen pucklat på sin tjej i verkligheten och fått 4 månader för det. Han kunde gott ha fått samma straff pga sina skådespelarprestationer.
Herregud. Marilyn Manson på fastande mage och snus/folkölstinnt sinne är så övertrist.
Men Roland i Andra Avenyn har tydligen pucklat på sin tjej i verkligheten och fått 4 månader för det. Han kunde gott ha fått samma straff pga sina skådespelarprestationer.
År av återblickar
Nu ska man väl egentligen ha bilder som styrker det man pratar om, men jag levde inte alls på digitalkameraåldern (2004-) när detta hände.
1997
Först och främst vill jag säga att jag för detta tillfälle lyssnar på Toni Braxtons Unbreak My Heart, en singel jag köpte på Odens köpcenter i Trollhättan. Jag köpte även en datedeo som jag tyckte var outstanding at the time.
I samma veva, dvs samma dag köpte jag singeln till Vänner och Fiender. Jag och Johan satte genast igång att skriva dirty noveller om hela gänget. Det slutade med att hans mamma brände allt i tron om att det var min idé endast (skäms på dig Johan).
1997 september
Vi lekte svimleken. Alla reagerade olika. Mest minnesvärt är Johan med ett Pringlessvärd viftandes, och Johanna när hon daskade skallen i Annas väggkrokar med ett hysteriskt skratt.
Godnatt.
1997
Först och främst vill jag säga att jag för detta tillfälle lyssnar på Toni Braxtons Unbreak My Heart, en singel jag köpte på Odens köpcenter i Trollhättan. Jag köpte även en datedeo som jag tyckte var outstanding at the time.
I samma veva, dvs samma dag köpte jag singeln till Vänner och Fiender. Jag och Johan satte genast igång att skriva dirty noveller om hela gänget. Det slutade med att hans mamma brände allt i tron om att det var min idé endast (skäms på dig Johan).
1997 september
Vi lekte svimleken. Alla reagerade olika. Mest minnesvärt är Johan med ett Pringlessvärd viftandes, och Johanna när hon daskade skallen i Annas väggkrokar med ett hysteriskt skratt.
Godnatt.
Sekter á la Crazy
Under helgen som gått har jag av nån anledning snöat in på dokumentärer om seriemördare. Ja, liksom, sånt man blir lockad av att titta på i brist på annat. Människan är ju som bekant ett sensationslystet monster.
Så hamnade jag pga Love och mina diskussioner på en youtubelänk om Jonestown. Och jag kände visserligen till the basics lite innan, men jag önskar att det hade stannat där.
Efter en smått sporadisk krogsväng på Mayrun blev det youtube om Jonestown. Och jag som lätt sväljer dokumentär efter dokumentär om de allra värsta i seriemördarbranschen, så var detta något slags klimax.
Kortfattat:
Jim Jones född typ -31 började som apförsäljare. Sedan startade han en kyrka bestående av både vita och svarta, kallad Peoples Temple. De var baserade i The Bay Area i Usa, dvs San Francisco med omnejd. Efter ett par år stod det klart att inte bara Gud dyrkades i denna kyrka, utan även sex med barn och märkliga kommunistfantasier. Jim Jones kände att det var dags att pröva lyckan någon annanstans, där lagarna var färre och folket hade en fristad.
De flyttade hela gänget till Guyana i norra Sydamerika. De byggde snabbt upp ett fungerade samhälle och det var mysigt. Men efter ett tag började de anhöriga bry sig.
En gubbe kallad congressman Ryan flög ned till Guyana för att se att allt stod väl till, och de anhöriga satt på samma plan. De mötte motstånd först, men blev till sist insläppta tillsammans med ett tv-team från NBC.
Och allt gick åt helvete.
Folk erkände via lappar att de ville lämna, något som Jim Jones blev konfronterad med dagen efter. Och all hell broke lose. De flydde, men blev ihjälskjutna vid det väntande flygplanet, särskilt congressman Ryan.
Jim Jones visste förstås alltihop, då det var hans plan att inte låta några förrädare lämna sekten, och med nyheten att Ryan var död, så var det dags för alla att möta sin skapare.
Cyanid blandad med Kool-Aid delades ut, i första hand till barnen. Samtidigt stod Jones och talade knarkigt om att döden var bättre och att om de inte dog allihop så skulle den amerikanska regeringen ta dem ändå. Då skulle i första hand barnen och de äldre torteras till döds.
Över 900 personer dog den dagen, frivilligt och icke frivilligt. Jim Jones dog av ett skott i huvet, oklart om det var han själv som gjorde det eller ej.
Kvar fanns bandinspelningar från den ödesdigra kvällen. Allt man hör är småbarn som skriker lungorna ur sig och folk som antingen jublar eller försöker argumentera Jones till att ändra sig.
Detta är det hemskaste jag nånsin sett och hört. Jim Jones lär ha varit Djävulen själv.
Så hamnade jag pga Love och mina diskussioner på en youtubelänk om Jonestown. Och jag kände visserligen till the basics lite innan, men jag önskar att det hade stannat där.
Efter en smått sporadisk krogsväng på Mayrun blev det youtube om Jonestown. Och jag som lätt sväljer dokumentär efter dokumentär om de allra värsta i seriemördarbranschen, så var detta något slags klimax.
Kortfattat:
Jim Jones född typ -31 började som apförsäljare. Sedan startade han en kyrka bestående av både vita och svarta, kallad Peoples Temple. De var baserade i The Bay Area i Usa, dvs San Francisco med omnejd. Efter ett par år stod det klart att inte bara Gud dyrkades i denna kyrka, utan även sex med barn och märkliga kommunistfantasier. Jim Jones kände att det var dags att pröva lyckan någon annanstans, där lagarna var färre och folket hade en fristad.
De flyttade hela gänget till Guyana i norra Sydamerika. De byggde snabbt upp ett fungerade samhälle och det var mysigt. Men efter ett tag började de anhöriga bry sig.
En gubbe kallad congressman Ryan flög ned till Guyana för att se att allt stod väl till, och de anhöriga satt på samma plan. De mötte motstånd först, men blev till sist insläppta tillsammans med ett tv-team från NBC.
Och allt gick åt helvete.
Folk erkände via lappar att de ville lämna, något som Jim Jones blev konfronterad med dagen efter. Och all hell broke lose. De flydde, men blev ihjälskjutna vid det väntande flygplanet, särskilt congressman Ryan.
Jim Jones visste förstås alltihop, då det var hans plan att inte låta några förrädare lämna sekten, och med nyheten att Ryan var död, så var det dags för alla att möta sin skapare.
Cyanid blandad med Kool-Aid delades ut, i första hand till barnen. Samtidigt stod Jones och talade knarkigt om att döden var bättre och att om de inte dog allihop så skulle den amerikanska regeringen ta dem ändå. Då skulle i första hand barnen och de äldre torteras till döds.
Över 900 personer dog den dagen, frivilligt och icke frivilligt. Jim Jones dog av ett skott i huvet, oklart om det var han själv som gjorde det eller ej.
Kvar fanns bandinspelningar från den ödesdigra kvällen. Allt man hör är småbarn som skriker lungorna ur sig och folk som antingen jublar eller försöker argumentera Jones till att ändra sig.
Detta är det hemskaste jag nånsin sett och hört. Jim Jones lär ha varit Djävulen själv.
Skön kväll!
Sitter ensam i lägenheten i stan och har lekt med datorn sen Love åkte vid halv 3. Fick låna en mac. De är lite kluriga men man fattar efter ett tag.
Men ialla fall. En dator är ju ingen garanti för nöje om man inte har en massa skojiga saker att kolla på, på nätet. Jag gick ut hårt med en massa dokumentärer om crazy seriemördare, men jag blev mörkrädd tillsist.
Ja, men så hamnade jag av en slump på en blondin tönts modeblogg och häpnade av fasa. Läste hela alltet...och jag hoppas hon inte är någon slags förebild för dagens kids, för då är vår tids ungdom förlorad!!
Igår var Marcus o Sofia uppe i Åmål. Det skulle grejas i studion. Jag drack rödvin och spelade kort med Sofia i 5 timmar. Det blev mindre och mindre genomtänkta drag i skitgubbe i takt med att rödvinet gjorde sitt....så vi gick till krogen istället. Kontoret. Vilket rövställe.
Nu får Love snart komma hem tycker jag, jag vill gosa.
Glömde nämna att jag sytt sushi för hand.
Jag leder
Så fick jag det sagt.Small things
Jahopp. Idag är officiellt en crap day. Känner mig röten och nere. Ingen musik känns bra eller tilltalande, och tack och lov för att Erika gått med på att lira lite bejeweled blitz mot mig på facebook. Det är de små sakerna i livet som gör att det hela är värt det!
Jag kanske är ute på min cykel
Men jag har alltid tyckt att John Krasinski från Office (usa) är hemskt likt Mat-Niklas. (Edit, såhär när jag granskat får jag väl säga att de är sådär lika)
Kolla själva.
Mat-Niklas ovan
John Krasiniski
Mat-Niklas
Han, John Krakolini eller vad han heter
